Ny Statsminister och en ny regering

Här går det undan i svängarna, efter en del ”små” palavrer kunde Magdalena Andersson väljas till ny statsminister och bilda en minoritetsregering endast bestående av socialdemokrater. Milispartiet ursäkta Miljöpartiet valde att lämna regeringen när det visat sig att inte vänsterblockets budget gick igenom, Stenevi och Bolund menar att den antagna budgeten ”slaktar Sveriges klimatarbete” alltid jobbigt med dessa enfrågepartier, får man inte bestämma så surar man och vill inte vara med och leka längre.

Detta innebär att landet åter har en Landsbygdsminister, vilket vi tackar allra ödmjukast för, jämtlänningen Anna-Caren Sätherberg blir härmed ansvarig för vår livsmedelsförsörjning. Att döma av de första intervjuerna så har nog inte ministern hunnit läsa in sig på arbetsbeskrivningen. Uttalande som att ”vi måste skapa klimatmakarjobb på landsbygden” och ”vi kan inte ha potthål på vägarna” lämnar lite övrigt att önska.

Klimatarbete har funnits på landsbygden sedan urminnes tider och potthålen kan vi nog stå ut med, men varför missar man åter igen jord och skog, är detta fortfarande en icke fråga för politikerna? Vi får hoppas att det är rena inkörningsproblem som drabbat ministern, men visst är det märkligt att man inte nämner lantbruket med ett enda ord. Minister Sätherberg har ett digert arbete framför sig, det viktigaste enligt min mening är att man snarast skapar förutsättningar för ett lantbruk som långsiktigt klarar att försörja Sveriges befolkning.

Ett effektivt och lönsamt lantbruk är nämligen lösningen på många av landsbygdens och klimatets nuvarande problem. Om nu ministern mot förmodan läser dessa rader och har några funderingar på vad vi lantbrukare håller på med, så är går det finfint att höra av sig. Kanske vill ministern förkovra sig i växtodlingens ädla konst eller bara göra ett besök i spenaten, oavsett vilket du varmt välkommen att höra av dig.

Åter till verkligheten

Att fundera på nästa års växtodling är verkligen ett vågspel, hur hanterar man de ökade kostnaderna. De extrema nivåer på insatsmedel vi har nu är inte hållbara oavsett det höga avräkningspriset, hur värderar man den ökande risken? Visst kan man säkra priset på nästa skörd till historiskt höga nivåer, men hur hanterar vi ett eventuellt skördebortfall. Även om vi varit förutseende och handlat årets gödningsbehov till bra priser, och kan gödsla för en maximal skörd kvarstår det faktum att vi har en drös andra kostnader att ta hänsyn till. Elpriset kommer kraftigt påverka torkningskostnaderna, drivmedelspriset påverkar både arbetet på fälten och våra transportkostnader. Det blir med andra ord dyrare att frakta våra varor och förnödenheter, hur mycket är det ingen som i nuläget vet.

En sak är säker, våra handelspartners och deras kunder kommer inte att vänta med att justera priserna beroende på ovanstående faktorer. Vi som förening måste med andra ord uppmärksamma våra beslutsfattare och handelspartners på att vi också måste också ha betalt för våra ökade kostnader. I annat fall måste vi agera och dra ner produktionen för att på det viset minska vår risk. Styrelsen kommer den 16/12 träffa Palle Borgström på LRF och diskutera dessa frågor, vi kommer även besöka riksdagen där vi fått möjlighet att träffa några politiker. Tanken med denna dags möten är att vi skall kunna få i gång en diskussion om hur utomordentligt känslig vår livsmedelsproduktion är när den utsätts för denna typ av extrema kostnadsökningar.

Vad göra?

Ta en riktig funderare på hur de olika kostnadsökningarna kommer att på verka din ekonomi, missa inte de små utgifterna dessa har nämligen också påverkats kraftigt och det är lätt att förbise. Väljer du att säkra ditt pris på skörden i förväg så glöm inte att du har en skyldighet att skaka fram varan när det är dags för leverans, kan bli en dyr affär om man säkrat för mycket. Är de sämre jordbitarna lönsamma att odla som tidigare, eller skall man justera ner insatserna eller helt avstå, viktigt att även ta med drivmedelskostnaderna/kg producerad spannmål. Lågavkastande och orationella skiften kan bli dyra att bruka även om man justerar ner gödningen.

Hela det ovanstående stycket är emot min natur, givetvis vill jag bara se de positiva signalerna, höga spannmålspriser, sjunkande världslager och ökande intresse för våra produkter. Att sitta här och mässa om elände är verkligen inte något som passar en spannmålsodlare, men ibland får man böja sig för fakta och göra det bästa av situationen. Ett är säkert, lantbruket och livsmedel kommer att hamna högt på agendan framöver vilket är positivt. Vi som sitter på produktionsresurserna måste lära oss att utnyttja situationen, inte bara sitta handlingsförlamade och acceptera alla tokiga förslag som sköljer över vår näring. Spannmålsodlarföreningen kommer alltid vara en nagel i ögat på alla som står i vägen för ett lönsamt växtodlingslantbruk.

I övrigt

De hyllade elbilarna gillade inte skånskt och halländskt snöväder, överraskande nog visade sig att man inte kunde köra utan ström. Hoppas att bärgningsbilarna får gå på diesel ett tag till, i alla fall vintertid.

Livsmedelsverket har precis släppt en rapport där man konstaterar att ”klimatförändringarna kan öka risken att bli sjuk av maten” . Vi får hoppas att det svenska klimatet inte blir så unikt att vi inte kan ta del av andra länders erfarenheter av livsmedelsproduktion i olika klimatzoner. Att sälja in rapporten med budskapet att du blir sjuk av maten är väl lågt, finns det månne ett intresse hos rapportförfattarna att skrämma upp medborgarna och skapa opinion i klimatfrågan, vem vet.

Då var det dags för en ny pandemihysteri, jag hoppas att det är en övergående historia och att medborgarna solidariskt vaccinerar sig.

En riktigt God Jul önskar jag er alla!

2021-12-06

Johan Karlzén, ordförande i Sveriges Spannmålsodlare