Prognoser är det något att ha?
Ja, man kan verklige fråga sig vad en skördeprognos tillför våra verksamheter, i de flesta fallen övervärderar den skörden för att sedan sakta men säkert revideras ner till det verkliga utbytet. Under denna resa har den ställt till med allehanda bekymmer för oss lantbrukare. Redan den första gissningen ger snabba reaktioner både på priset och allmänhetens syn på lantbruket och de framtida matpriserna.
Sedan fortsätter spekulationerna fram tills halva skörden är avklarad, då börjar branschen och myndigheterna så smått skruva om de tidigare så säkra profetiorna. Då är det så dags att gå ut med revideringar, skadan är redan skedd.
Tråkigt nog upprepar sig detta i princip varje år och skapar stor irritation hos oss odlare som ofta är helt oförstående till resultatet av de fria spekulationerna. Här behövs en mycket närmare dialog mellan odlarna och prognosmakarna om man nu tvunget måste presentera skördeprognoser. Fast helst ser vi att man slutar att presenterar några gissningar innan skörden kommit i gång, då finns det en möjlighet att man hamnar någorlunda rätt.
Stigande matpriser-vart tar pengarna vägen?
Konkurrensverket har gjort en genomlysning av livsmedelspriserna och konstaterat att dagligvaruhandeln i varierande grad och på grund av marknadsmakt kunnat öka sina vinstmarginaler genom att tillämpa oligopolistiska prisstrategier mot konsumenterna. Det vill säga när råvarupriserna gått upp har man ökat sina priser med den reella prisökningen och ovan på detta lagt sin bruttovinstmarginal vilket lett till kraftigt ökade konsumentpriser och en ökad vinstmarginal i kronor för handeln.
När sedan råvarupriserna sjunkit på grund av lägre insatskostnader mm, har handel glatt fortsatt att bibehålla de högre priserna. Intressant läsning, jag rekommenderar ett besök på Konkurrensverkets hemsida, www.konkurrensverket.se. Där finns mycket matnyttigt om varför vi primärproducenter oftast sitter med ”svartepetter” i knät.
Då våra varor lämnar gården efter en odlingssäsong börjar huggsexan och priserna dubbleras flera gånger på bara några dagar. Det finns uppenbarligen gott om pengar i våra produkter, det är bara fördelningsnyckeln som inte fungerar. Det är kanske inte bara världsmarknadspriset vi skall stirra oss blinda på, utan den efterföljande handels övervinster vi skall se till att ta del av.
Lantmännen bygger proteinfabrik!
En storsatsning på protein från ärtor och åkerbönor är det senaste tillskottet i lantmännens industribygge. Ett riktigt spännande projekt där man skall producera växtprotein som bland annat kan användas till produktion av vegetariskt kött, sportdrycker, mejeriprodukter mm. Enligt VD Magnus Kagevik finns det möjlighet att genom förädling öka råvarans värde 20 gånger vilket inte är fy skam, här talar vi bondenytta. Fabriken kommer att behöva en avsevärd mängd råvara vilket är bra för oss växtodlare, här skapas ytterligare ett alternativ i växtföljden.
Det man givetvis får se upp med är att ärtor och bönor behöver 6-7 års uppehåll i växtföljden för att inte skapa problem med växtföljdssjukdomar. Det gäller med andra ord att skapa en hållbar transportkedja då arealen runt fabriken näppeligen räcker till att försörja anläggningen. Vi ser med spänning framemot en tydlig odlingskalkyl och förutsätter att det är svenska råvaror som skall processas i fabriken. I annat fall finns risken att satsningen skapar ytterligare prispress på våra svenska råvaror.
Odlingskalkylen bör rimligen påverka arealen!
Är vi tillräckligt ärliga mot oss själva när vi planerar vilka arealer som skall odlas? Blir det inte ofta så att minnet är kort och hela fältet blir sått utan att man tar hänsyn till tidigare års avkastningar. Skördekartan ljuger sällan och delarna med hög avkastning straffas hårt av de sämre områdena. Med dagens insatskostnader och förhållandevis låga spannmålspris borde rimligen den odlade arealen minska. I de flesta fallen kommer detta skapa ett bättre netto i odlingen. Sen finns det andra anledningar till att odla all tillgänglig mark, man saknar alternativ sysselsättning, låga markkostnader, marken behöver odlas för att växtföljden skall kunna upprätthållas, mm.
Det finns hur många dåliga anledningar som helst för att fortsätta odla lågavkastande marginalmarker, men tyvärr ger ingen av dem pengar på banken. Brytpunkten kommer att variera över åren, därför är det viktigt att man bildar sig en uppfattning om när det är dags att ta in respektive avstå odling på delar av sina marker. Tål att fundera på!
Jag önskar er alla en bra avslutning på årets skörd och en bra start på höstbruket.
2024-09-11
Johan Karlzén, Ordförande i Sveriges Spannmålsodlare