En bra dag på Jordbruksverket

I går den 8/10 deltog jag i Rådet för hållbar produktion och konsumtion, vi har två möten om året, ett digitalt och ett fysiskt möte som igår, på Jordbruksverket i Jönköping. I rådet får vi möjlighet att träffa olika aktörer i vår näring, allt ifrån WWF, Naturskyddsföreningen och Djurskyddet Sverige till Svensk Dagligvaruhandel, LRF, Livsmedelsföretagen, Fiskeribranschen med flera.

Vi får en genomlysning av respektive organisations utmaningar och mål inför det kommande året. Man kan konstatera att flera av organisationerna jobbar med samma frågor, fast då oftast ur skilda synvinklar. Fördelen är att vi får tid att förklara våra synpunkter och på det sättet kan de värsta kombattanterna upptäcka att det kan finnas frågeställningar som man faktiskt kan ha viss samsyn i.

En sådan är frågan om överlåtande av utsäde mellan gårdar, här finns en samsyn mellan flera av organisationerna, inte minst i beredskapssyfte finns det flera anledningar till att lätta på regelverket. Lantbruket behöver en säker tillgång och produktion av bruksutsäde och en del av detta borde med lätthet kunna ombesörjas lantbrukare emellan. Naturligtvis skall användningen rapporteras och licensavgifterna betalas in precis som vanligt, enda skillnaden är att handel mellan gårdar skall tillåtas.

En punkt som diskuterades var möjligheten att införa en försäkringslösning mot klimatrelaterade skördeskador. Denna fråga har Spannmålsodlarna lyft tidigare i samband med att livsmedelsstrategin diskuterats. Glädjande var att deltagarna på mötet såg fördelen i ett sådant system, en försäkring som skapar trygghet i vår livsmedelsförsörjning. Vi hoppas att landsbygdsministern tar ett snack med finansen och sätter av pengar till detta.

I övrigt informerades vi om diverse frågor som påverkar vår näring. Den nya förordningen om restaurering av natur, något som kommer att påverka alla som verkar på landsbygden. Lämpligen börja man med alla de misskötta naturreservat som de olika Länsstyrelserna tillsammans med miljörörelsen lagt beslag på. Vi ser ofta välskötta naturbetesmarker och skogar som nu helt förfallit på grund av rent habegär. Här finns en bra möjlighet för staten att bilda sig en uppfattning om vad kostnaderna kommer att landa på, när hela reformen skall genomföras.

Framtida utvidgning av EU var också på tapeten, Andreas Davelid handelspolitisk utredare på Jordbruksverket, informerade om hur detta kan komma att påverka de nuvarande medlemsländerna. Man kan konstatera att det inte blir lätt att hantera Ukrainas gigantiska livsmedelsproduktion, här behövs ett rejält omtag i Unionens framtida jordbrukspolitik. Blir troligen en kostsam historia att fasa in de nya länderna, men ser vi bortom det ekonomiska är det förmodligen nödvändigt att fortsätta utvidgningen, inte minst ur ett säkerhetsperspektiv. I denna fråga är tidsperspektivet troligen mellan 5-15 år, så det hinner rinna en del vatten under broarna innan vi vet hur det går.

Slutligen diskuterades landets beredskap och hur uppbyggnaden av ett framtida beredskapslager skall planeras. Här finns många tankar om hur man bäst säkrar upp tillgången på insatsvaror och livsmedel. Vi har från föreningen framhållit att lantbruket kan hjälpa till i delar av detta arbete, vi kan med hjälp av exempelvis investeringsstöd snabbt bygga ut gårdslagringen på flera olika platser i landet.

Gödning och utsäde finns oftast redan på gårdarna i sådan mängd att vi åtminstone kan komma i gång med odlingen, dessa volymer kan med lätthet ökas om man kan komma fram till en vettig lagringsersättning. Vi tror man gör fel om man inte utnyttjar lantbruket som en del av beredskapslagringen, vi lagrar som bekant redan delar av nästa skörd på våra åkrar. Varför inte då fortsätta med detta arbete även efter skörden?

Sammanfattningsvis ett mycket bra möte, jag kan ännu en gång konstatera att Jordbruksverket gör skäl för sitt namn. Med sin Generaldirektör Christina Nordin i spetsen jobbar man numera aktivt för det svenska produktionslantbruket. Bara att tacka och bocka, fortsätt så.

Varför gör man på detta vis?

Ser man på, nu lockar man blivande medlemmar med presentkort på 500kr att spendera hos våra kära ICA handlare. Detta måste vara tidernas klavertramp, hur kan man bara hitta på något så urbota tokigt? Att avsätta medlemspengar till att gynna ett av de företag som profiterar mest på våra produkter är inte ok, hur tänkte man där?

Vi kämpar dagligen för att få ekonomin att gå ihop i våra lantbruksföretag samtidigt som livsmedelshandeln fortsätter att öka sina marginaler. Konkurrensverkets utredning visar på en total tondövhet hos livsmedelshandeln och lika väl stoppar LRF pengar i deras fickor för att locka till sig nya medlemmar. Jag kan bara beklaga!

Spannmålsodlarföreningen kommer inte att ta till sådana här knep, vi fortsätter vara en oberoende förening som arbetar för den svenska växtodlarens bästa! Jag hoppas att detta räcker som argument för att vara medlem, presentkorten får ni hämta på andra ställen.

Som avslutning, lite bonna snack
Höstsådden nästan färdig här nere i söder, vill det sig väl kan vi pilla ner några ha till efter sockerbetorna, just nu ser det dock mörkt ut 50 mm stoppar för tillfället dessa övningar. Våra vänner i England har betydligt större problem, där är idag stora delar fortfarande osått och regnandet verkar inte vilja sluta. Detta är en lantbrukares vardag, prognoser i all ära men inget är säkert förrän skörden är bärgad.

2024-10-10
Johan Karlzén, Ordförande i Sveriges Spannmålsodlare

PS Avsnittet om LRF:s värvningskampanj är min högst privata åsikt.