Årets julklapp

Jaha så var det dags att summera november månad, mörkt som i en kolkällare. Inte mycket att glädjas åt med andra ord, fast lite ljus strömmar över oss hårt prövade jordförvaltare såhär i juletid. Vårt eget ägandes Lantmännen presenterade sin framtidsstrategi ”Vägen mot ett klimatneutralt jordbruk 2050”.

I den formidabla presentationen framgår det att vi kommer att öka våra skördar med upp till 50% och helt utplåna vårt klimatavtryck allt detta på mindre än 30 år. Ljusare än så kan det inte bli i en bransch som i nuläget hänger på repen. Det mest förvånande är att i det elva punkts program rörande avgörande områden för framtiden helt missat lönsamheten på gården. Varför skall det vara så svårt att förstå denna enkla ekvation, bra lönsamhet på gårdarna generera automatiskt investeringar som gynnar klimatet och underlättar miljöarbetet. Det behövs inga gigantiska utredningar för att förstå detta, att 70 personer de flesta avlönade av Lantmännen har ägnat en massa tid på att sparka in redan öppna dörrar är högst förvånande.

Är detta medlemsnytta eller bara ett utslag av att visa att man hänger med på det globala klimat tåget, återigen tar man på sig ”bäst i klassen tröjan” och så bär det iväg, först över stupet vinner kosta vad det kosta vill. Vi skall givetvis alla jobba för ett mindre klimatavtryck, men man får för allt i värden inte glömma lönsamheten på gården, det är där allt börjar läs livsmedelsstrategin så kanske polletten trillar ner.

Spannmål, inte mycket nytt under solen
Vi fortsätter vår granskning av det svenska spannmålspriset och konstaterar att det fortfarande är det lägsta i EU. En del av oss har varit på odlarmöte och fått bekräftat att kostnaderna för att ta emot spannmålen är för hög eller var det kanske risken som var för stor. Ja det är inte lätt att hänga med i turerna kring den svenska spannmålshanteringen, uppenbarligen har man börjat fundera på var pengarna blir av.

En positiv effekt av tjatet är att man börjar titta på att premiera hemmalagring vilket på sikt kanske skulle kunna minska delar av de onödiga transporterna som man dras med i dagsläget. När vi räknar och jämför spannmålspriset är det inte ovanligt med en prisdifferens på runt 30 öre/kg jämfört med vad våra kollegor runt östersjön får betalt hemma på gården.

”Hallå vi talar spannmål, inte frukt”
Jag har förstått på omvägar att några personer inblandade i spannmålsaffären inte tycker att vi räknar rätt. Man säger att vi jämför äpplen och päron? (hallå vi talar spannmål, inte frukt) samt att vi inte befinner oss i samma område som de vi jämför oss med. Men ursäkta en dum fråga, hur jämför man sig med sig själv? Är det inte av största vikt att man har koll på marknaden i sitt närområde, vi som förening tycker det.

Man hoppas i sin enfald att handelns aktörer också har den inställningen, det borde rimligen inte vara särskilt svårt att bilda sig en uppfattning om marknadsläget då man i flera fall bedriver stora verksamheter i nästan alla länder runt östersjön. Kan det vara så att man inte har koll på dotterbolagens dagliga verksamhet och hur deras hemmamarknad fungerar, är det därför man blir så förvånad och irriterad när vår lilla näsvisa förening rotar runt bland priserna på kontinenten? Problemet med hela denna diskussion är att många tar den helt felaktigt personligt, vi är inte ute efter att korsfästa varken styrelse eller tjänstemän.

Vår mission är att få upp lönsamheten i svensk spannmålsproduktion och den absolut största skillnaden mellan oss och våra kollegor i EU är att vi har ett uruselt spannmålspris. Det är därför vi tjatar så förtvivlat, så upp i sadeln och visa vägen mot ett lönsammare svenskt lantbruk, eller med andra ord ”Show us the money”.

Johan Karlzén, Ordförande
2 december 2019