Bra pris på råvarorna

Vad är det som händer med priset på spannmål och oljeväxter? Man får gå tillbaka till -07 för att hitta liknande nivåer på spannmålen och när det gäller oljeväxterna har vi rekordhöga priser. Fantastiskt trevligt för oss producenter men också lätt obehagligt, prisvariationer på mellan 30-50% är inte lätta att hantera i våra verksamheter. Jag har ännu inte träffat någon som kan förklara varför priset rusar, men min egen högst oprofessionella teori är att någonstans bland investerare och beslutsfattare har tanken på att maten, rimligen, borde ha ett högre värde än övriga konsumtionsvaror börjat få fäste. En hotande brist på livsmedel är det trots allt ingen som vill ta ansvar för, därför är det kanske bättre att se till att det finns varor i ”skafferiet” oavsett pris. Vi har ju alla blivit uppmärksammade på och medvetna om hur människor reagerar när rykten om brister börjar cirkulera, om så bara det gäller något så trivialt som toalettpapper.

Uppenbarligen är osäkerheten  rörande världslagrets verkliga storlek en bidragande faktor till de höga priserna. Tittar man tillbaka på de senaste årens lager, skördar och konsumtion så känns det inte motiverat med denna plötsliga och stora prisökning. Det som förmodligen oroar investerare och experter på råvaror mest är att den största lagerhållaren, Kina, fortsätter att handla som om lagren var tomma i landet. Om så är fallet är den nuvarande prisökningen bara en krusning på ytan.

Som sagt min egen högst personliga teori, men vem vet, kanske väl så god som någon annans. Oavsett vilket är min förhoppning att den eländiga pandemin kanske har hjälpt oss att sätta livsmedel främst på önskelistan även i den välmående delen av världen. Vi får även hoppas att inkomsterna från detta nymornade intresse inte, som i vanliga fall, konfiskeras av livsmedelskedjorna utan att vi producenter får ta en del av kakan.

Ny skörd, tid att agera

Oavsett om ovanstående teori är korrekt eller ej är det hög tid att säkra upp delar av skörden, risken att priset går ner när vi kommer in i ny skörd är inte direkt någon högoddsare. När du nu kontaktar din handlare för att göra affär kommer du troligtvis upptäcka att skillnaden mellan börs och fysiskt pris är oförklarligt stor.

Detta är förvisso, enligt branschens företrädare, ett helt naturligt fenomen då börspriset inte är detsamma som priset för fysisk vara. Den fysiska handeln styrs nämligen i första hand av den lokala efterfrågan på spannmål. Den lokala prisbilden styr med andra ord hur hög mellanskillnaden skall vara, det är däremot högst oklart vad mellanskillnaden skall kompensera för. 

Om storleken på denna mellanskillnad hade varit någorlunda konstant hade man till nöds kunnat tro att den skulle ersätta merarbete och kostnad för att exportera eller alternativt lagerhålla och sälja på hemmamarknaden. Nu verkar det snarare vara en rörlig bonus som tenderar att följa prisvariationerna på marknaden.

Vi producenter måste med andra ord bli bättre på att hantera och handla med våra varor, så länge vi lägger ansvaret i knäet på köparen kommer vi inte att kunna påverka priset. Det enda sättet att komma runt detta problem är att själv ta kommandot över spannmålen. Kanske det är tid att börja fundera på någon form av torkning och lagring på hemmaplan, så du slipper leverera allt under skörden? 

Med egen lagring öppnar sig möjligheten att sälja när skördepressen avtagit och om lantbrukaren tar befälet över utbudet av spannmål kommer per automatik köparna bli mer intresserade av att säkra tillgången på varor under året, vilket i sin tur skapar en hälsosam konkurrens och en mer marknadsanpassad prisbild. Ett tydligt exempel på detta är att bland annat BM Agri kraftigt ökat sin export av spannmål ut ur landet, detta har i sin tur skapat en obalans på tillgång och efterfrågan vilket klart påverkat priset positivt.

Varför tjatar jag vidare om lagring, prissäkring och annat som är självklart för var och en av oss? Jo för varje gång jag kritiserar prisbilden i landet och skillnaden mellan våra grannländer får jag följande till svar: Vi har överskott inom landet, höga hanteringskostnader beroende på stora volymer som skall hanteras i skörd, för liten export via storbåtar, spannmålen måste transporteras för många gånger innan den når slutkund mm. Alltså ligger bollen uppenbarligen hos oss, vi kan inte lita på att någon annan kommer att lösa problemet. Om vi skall få ordning på detta får vi ta en titt bakåt i tiden och fundera på hur man löste problemet då. Man gick samman och organiserade torkning och lagring i mindre kluster och på det viset kunde man med gemensamma krafter få ett bättre pris på råvaran. Ingen dum tanke, kanske något värt att fundera på!

2021-03-15

Johan Karlzén, Ordförande SpmO Sverige

Denna gång är det Martin Krokstorp, som vi hälsar välkommen som gästskribent.