Digital sprutjournal, snart i en dator nära dig!

Växtodlingsåret 2026 kommer ytterligare en ny regel för växtodlingslantbruket, vi skall tillhanda hålla våra växtskyddsinsatser digitalt till myndigheterna. Kanske ingen stor sak för många av oss som redan har ett växtodlingsprogram där vi redan nu för in våra behandlingar.

Den stora frågan är inte att vi skall föra en digital sprutjournal, utan hur och av vem dessa data skall användas. Kommer informationen vara offentlig, kan vem som helst gå in och begära ut och få specificerad information om mitt företags växtskyddsstrategi? Här vilar ett stort ansvar på de insamlande myndigheterna, ett minimikrav är att uppgifterna anonymiseras så att vi slipper bli uthängda som ”giftspridare”. Här behövs det klara besked om hur informationen skall användas och även en plan för att förhindra spridning av våra företags enskilda odlingsstrategier. Vad blir nästa steg i insamlings ivern? Kanske lika bra att omgående förstaliga vår livsmedelsproduktion. Statsjordbruk har historiskt visat sig fungera riktigt bra åtminstone när det gäller informationsinsamling, så varför inte ställa om med en gång. (det sista var ironi om någon undrar)

Lönsamheten i spannmålsodlingen får inte bli sämre!

Läste att LRF och Hushållningskapets växtodlingsrapport spådde bättre kalkyl 2025. Ursäkta vad är det jag missat, som spannmålsodlare har jag sett ständigt minskade intäkter de senaste åren. Den försämrade lönsamheten sprider sig som en löpeld genom växtodlingsföretagarens bokslut. Hur kan man tala om en bättre kalkyl när man jämför med två dåliga år, maskinkostnaderna, insatsmedlen är fortsatt höga och spannmålspriset på en stabilt låg nivå. Jag förstår att man vill gjuta hopp i spannmålsodlingen, men för en verksamhet som redan hänger på gärdsgården räcker det inte med att det bli lite bättre än tidigare förlustår. Här vill det till rejäla intäktsökningar om det skall produceras mer än blommor på åkrarna. Glädjande är att kött, mjölk och skog går bättre, men det räcker inte att bara delar av lantbruket lyfter. Vi är intimt sammankopplade och vi måste få stabil lönsamhet i alla grenarna.
Fel fokus i svensk lantbruksproduktion

Vi i får envist fortsätta vår kamp för ett korrekt spannmålspris, här finns fortsatt mycket att göra. Ta gärna en diskussion med din uppköpare om mervärdet för dig att odla premiumprodukter. Be om en ärlig kalkyl som tar hänsyn till risken i odlingen och be också om en jämförelse med exempelvis en standardvara som du odla utan pekpinnar och krav ut över lagen.

Jag häpnar när man läser hållbarhetsansvarigas halleluja texter om hur man skall ställa om jordbruket från att vara den stora klimat förstöraren till att producera ”netto noll produkter”. Netto noll syftar troligen på sista raden i lantbrukarnas bokslut, för några ekonomiska mervärden är svåra att hitta.

Man kan fråga sig varför vi inte endast producerar premiumprodukter om affären nu är så lysande för producenten, kan det bero på att livsmedelsindustrin inte ser något ekonomiskt mervärde i att betala ett högre pris för denna typ av specialprodukter? Lantbrukaren däremot tvingas ta stora risker för några extra ören på avräkningspriset.

Att lägga pengar och arbete på att skapa dyra premiumvaror som i realiteten inte är efterfrågade är rent bondfångeri. Lägg i stället krutet på att fortsatt marknadsföra det svenskproducerade, här kan man tala om lågt hängande frukter. Detta resonemang gäller för övrigt de flesta produkter som som produceras av svenska lantbrukare.

Läste nyligen att Norrmejeriers hållbarhetschef tycker att det behövs statsbidrag för att konsumenten skulle ha råd att välja klimatsmart mjölk producerad med hjälp av mirakelpreparatet Bovaer. Märkligt att kooperationens hållbarhetschefer tillåts stå oemotsagda och driva denna typ av frågor utan hänsyn till medlemmarnas ekonomi.

Det svenska lantbrukets miljöpåverkan försumbar

Som konsument av livsmedel är jag naturligtvis intresserad av att det jag äter är producerad enligt de regelverk som myndigheterna stipulerar. Jag förutsätter att de experter som formulerat regelverket har koll på vad som är bra, respektive dålig mat. Om jag som lantbrukare följer dessa regler, bör mina produkter med råge kunna konkurrera med motsvarande produkter från andra länder.

Att lägga ytterligare kostnadsdrivande krav på vår inhemska produktion är direkt kontraproduktivt och skapar inga mervärden på gårdarna. Svenskt lantbruk har inte råd att vara experimentverkstad för diverse självutnämnda klimatexperter. Fortsätter vi på det spåret utan att ta hänsyn till lönsamheten kan vi omedelbart lägga ner alla tankar på livsmedelsförsörjning och beredskap. Utan en tydlig lönsamhet kan vi inte ställa upp och producera, än mindre locka unga att ta över. Ett lönsamt lantbruk ger oss möjlighet att skapa en hållbar produktion funkar tyvärr inte tvärt om.

Anledningen till den något negativa tonen i texten beror uteslutande på de samtal jag dagligen har med bekymrade kolleger runt om i landet. Man får inte glömma att i jämförelse med övriga livsmedelsproducerande länder är det svenska lantbrukets miljöpåverkan försumbar.

2025-02-10
Johan Karlzén, Ordförande i Sveriges Spannmålsodlare