Dricks det för lite öl?
Precis hemkommen från Alperna där jag bland annat fått tillfälle att nära studera nästa generation ”alpinisters” konsumtionsmönster. Det bådar inte gott för maltkornsodlingen kan jag konstatera, en Groß Bier är knappt i storlek med gamla tiders Klein, men det är inte det värsta. Dagens unga afterskibesökare gillar inte denna ädla dryck, här är det Red Bull mm, som konsumeras i alla dess former. Fantasifulla blandningar som undertecknads hjärtrytm av någon underlig anledning inte riktigt kommer överens med. Nu är det inte meningen att folk skall dricka öl bara för att vi skall få odla maltkorn men faktum är att konsumtionsmönstret har ändrat sig markant när det gäller denna ädla dryck.
Som gammal maltkornsodlare ser jag tydligt hur lönsamheten sjunker, samtidigt som kraven på kvalitén ständigt ökar. Detta är givetvis en följd av den minskande konsumtionen, vi har förmodligen tyvärr redan passerat toppen på öldrickandet, vilket med all säkerhet ytterligare kommer påverka lönsamheten i odlingen. Frågar jag min 23 år unga dotter om vad hennes studiekamrater sippar på när det vankas partaj, så är det inte öl som kommer på första plats. Tiden får utvisa om min spaning är korrekt, men för egen del växlar jag spår från malt till foderkorn, färre krav och tydlig focus på hög skörd. Blir det brist går det finfint att brygga öl på det mesta har jag förstått.
Beredskap börjar på landet!
Den för tillfället största frågan som påverkar vår näring är hur vi skall klara av att försörja medborgarna med mat om det värsta inträffar. Det värsta innefattar krig, pandemier och väderfenomen som på ett eller annat sätt slår ut odlingen i landet. Här arbetas det för fullt från alla håll för att försöka hitta lösningar som skall mildra konsekvenserna av ovanstående scenarion.
Om vi koncentrerar oss på lantbruket så är den dåliga lönsamheten förmodligen det största problemet, dagens företag har ingen ekonomisk möjlighet att exempelvis bygga lager av insatsvaror. Inte heller klarar vi på egen hand av att parera extremväder, även om vi förbereder våra marker för kraftig nederbörd och bygger bevattningsanläggningar för att klara torkan så blir resultatet av oförutsägbara väderfenomen en ytterligare försämring av lönsamheten.
En av anledningarna till att den ekonomiska beredskapen i lantbruket försämrats är den ständiga urvattningen av gårdsstödet, idag går stor del av stödet till att utföra åtgärder som inte förbättrar lönsamheten eller ökar livsmedelsproduktionen, utan i stället skapar mer dyr administration både hos lantbrukaren och myndigheterna.
Vi har i ett antal år framfört önskemål om en försäkringslösning för att kunna öka motståndskraften i den svenska livsmedelsproduktionen. Våra företag behöver en nationellt finansierad ”livlina” att ta till när det oförutsedda inträffar. Det är inte bara den enskilda lantbrukaren som försäkras, utan också livsmedelsproduktionen i landet som i förläningen skall ha möjlighet att leverera mat till befolkningen när det krisar till sig. Premien för en sådan försäkring får inte påverka nuvarande stödnivå, utan pengarna bör rimligen tas ur statsbudgeten. En form av försvarskostnad, vilket i dessa tider inte borde vara några problem att klubba igenom.
Har du som är medlem några förslag eller synpunkter på vårt arbete?
Föreningsarbetet rullar på och vi har planerat ett möte i Jönköping där styrelse, suppleanter och valberedningen träffas för att diskutera vad som skall stå på agendan 2025. Kom gärna med inspel till din lokalstyrelse om du har några förslag eller synpunkter på vårt arbete.
Vi fortsätter arbetet med beredskapsfrågorna, spannmålsprissättning, växtskydd, utsädesfrågan, försäkring av våra grödor och den framtida jordbrukspolitiken i EU (CAP). Har säkert missat hälften men det känns som vi har att hitta på vilket är meningen när man representerar en så viktig del av produktionen.
2025-01-13
Johan Karlzén, Ordförande i Sveriges Spannmålsodlare