Gott nytt år, Spannmålsodlare

Då var 2018 lagt till handlingarna och vi kan se fram emot ett helt nytt och ograverat år, ograverat kanske var att ta i. Vi har fortfarande ingen regering och som vanligt vill alla ta ansvar för Sverige, men då inte tillsammans med vem som helst. Man undrar vilken rättighet partiledarna har att idka diskriminering gentemot delar av den röstberättigade befolkningen, vallöften är precis som det låter bara ett löfte. Att hålla vad man lovar och samarbeta är inget som våra folkvalda sysslar med, snarare tvärt om, bara det gynnar dem personligen trampar man glatt på i ullstrumporna. 

Vad finns det då mer i framtidskikaren? Kanske LRF kan få upp ångan lite extra när det gäller produktionsjordbrukets väl och ve nu när t.o.m. konsumenterna verkar intresserade av den praktiska livsmedelsproduktionen. Lägg gärna lite mer krut på att öka förståelsen för lantbruksföretagandets villkor och lite mindre på landsbygdsutveckling, det senare känns mer som en uppgift för staten och inte en fokusfråga för en organisation med namnet Lantbrukarnas Riksförbund (går givetvis att ändra genom ett namnbyte).

Vad har då vi att vänta från våra kära handelspartners? Förhoppningsvis en viss förståelse för att alla inblandade i lantbruksaffären är kraftigt väderberoende. Vi kan inte avtala bort vädrets påverkan hur gärna man än vill, det vilar ett stort ansvar på båda parter när man går in i en affärsuppgörelse, tar man inte detta på allvar halkar man lätt ner i ”nätcasinobranschen” och där finns som bekant bara en vinnare. Så önskan är följande: tydliga villkor där det klart framgår vilka konsekvenserna blir om man inte lyckas. Odlarens ansvar blir i gengäld att inte bara krafsa ner sin namnteckning på ett kontrakt som man inte noga gått igenom med motparten. Vi måste som producenter också vara tydliga med att vissa krav kanske inte är genomförbara, fram med pennan och stryk det som inte passar och se till att båda skriver under. Ett affärsförslag är som sagt bara ett förslag, du som motpart/leverantör har all rätt att förhandla villkoren och komma med invändningar, antingen kommer man överens eller så får det vara.

Hur blir det med vårutsädet? Ja, många undrar hur man tänker i denna frågan, om inte branschen/sortägaren kan tillgodose behovet av certifierat utsäde så kan man faktiskt ifrågasätta varför man inte får idka mellangårdshandel med utsäde, då hade det funnits ett extra incitament att spara undan lite i ladorna. I framtiden kanske det är den enda möjligheten att försäkra sig om tillgång på prisvärt utsäde. Dags att se över sortraseriet och kanske på det viset få en säkrare odling och en enklare utsädeshantering både för odlaren och renserier. Vi får verkligen hoppas att det inte blir för stor utvintring i år!

Till sist

Ett högt pris för råvaror producerade på gården betyder inte per automatik högre livsmedelspriser. Kunderna vill ha svenskproducerat, att gynna livsmedelshandlarnas redan feta plånböcker genom att pressa priset på gården är ingen långsiktig lösning. Ansvariga för slakt, mejeri och vegetabilier måste bruka allvar när ni prisförhandlar med livsmedelshandeln, visa att ni till skillnad från våra politiker respekterar svensk jordbruksproduktion, annars har ni snart inget att förhandla om längre.

Ta ansvar för tusan! 

11 januari 2019

Johan Karlzén, Ordförande SpmO