Fint sommarväder i juni

Det har som vanligt varit upp och ner med vädret, norra Sverige begåvades med tropisk värme efter en blöt och trist vinter, även övriga delar fick känna på en extrem värme och lite till mans började det talas om torkan 2018. Tack och lov verkar det problemet inte upprepas i år, de flesta av oss har fått välbehövliga regn och den gröda som inte hann tappat sugen helt har repat sig väl. Även våra vänner djurbönderna verkar lyckats väl med grässkördandet och regnet nu i månadsskiftet bör kunna generera även en god andraskörd. Så för tillfället är det ganska svårt att klaga, det ser ut som hela landet glädjande nog kan få möjligheten att producera en dräglig skörd. Men som vanligt osvuret är bäst när man jobbar med en väderberoende produktion.

Dags att köpa grisen i säcken

Ja, så kan man formulera handelns och gödningsproducenternas ivriga övertalnings kampanj, som syftar till att vi lantbrukare skall köpa hem ”billig” gödning omedelbart och innan priset sannolikt rusar iväg uppåt. Detta förfarande är som jag tidigare påpekat, ett i allra högsta grad svenskt fenomen, våra kolleger på kontinenten förstår inget ting, dom undrar lite förvånat om vi även tar hem nästa års julgran redan i april. Att säljarna och producenterna vill få oss att handla insatsvaror långt innan dessa skall användas är givetvis inte så märkligt, det sparar lagringskostnader och man lägger med varm hand över likviditetsbelastningen och risken på kunden.

Nu kan man givetvis hävda att priset på nästa års gödning är attraktivt i ljuset av tidigare års dito. Men innebär detta med automatik att det kommer vara högre pris till våren? Tveksamt, den volym som kontinuerligt produceras i gödselfabrikerna tar ingen större hänsyn till när det blir vårbruk i Sverige. Det är råvarupriset och energin som styr och i dagsläget är det ingen som kan skylla på höga råvarupriser snarare tvärt om, den gödning som prånglas ut i dagsläget med hot om framtida höjningar mm. borde vara betydligt billigare, om säljarnas resonemang skall vara någorlunda trovärdigt.

Nu har man till och med mage att varna för prisökningar inom kort, Yara som är den stora producenten kör som vanligt på i ullstrumporna och styr med järnhand gödselpriset i landet. Detta måste vara ett ytterligt bekvämt scenario, att man som säljare och tillverkare lyckats få kunden att köpa sina förnödenheter långt innan man har bestämt vad som skall odlas nästa säsong. Nu kan det låta som om jag idiotförklarar alla oss som köpt hem gödning till nästa år, så är inte fallet utan det jag vänder mig emot är det sätt denna vara säljs på. Man spekulerar i vår rädsla att gödningen skall bli allt för dyr nästa år, därmed erbjuder man ett ”påhittat” lågt start pris som bygger på att det med automatik blir en stabil prisökning fram till våren, detta är ren humbug och passar bäst på Kiviks marknad. Våra kollegor i Europa handlar som tidigare sagt sina förnödenheter när dom vet vad som behövs, ingen mening att köpa hem rapsgödning om den vintrat ut och varför köpa en massa kväve om jag inte får all höstspannmålen i jorden som tänkt. Med andra ord skall det till mer än ett fabricerat fantasipris för att vi skall handla hem gödning 8 månader innan den skall användas, dags att ställa krav på producenter och handlare, sänk priset drastiskt om ni vill att vi skall handla ett år i förväg.

Jag kan tänka mig att en del av säljarna mumlar om den svaga kronans påverkan och osäkerheten i pandemitider mm. men det är den verklighet vi lever i när det gäller alla förnödenheter. Tyvärr ser vi inte samma resonemang när vi försöker sälja vår spannmål, då plötsligt påverkar inte den svaga kronan priset märkbart.

Spannmålspriset dyker inför skörd

Vad beror detta på, tittar man på noteringen fritt ombord på en ”stor båt” i exempelvis Helsingborg så uppger Jordbruksverket ett pris denna vecka på 186 euro/ton omräknat 1980kr/ton, att jämföra detta med vad man betalar en lantbrukare som leverera till en kvarn eller liknade anläggning i landet är givetvis inte korrekt, så det får ni själv göra. Däremot kan det vara intressant att jämföra vad man betalar i skörd för 12% kvarnvete i Tyskland och hur mycket man kan tänkas få i skörd hos exempelvis Lantmännen som är den största aktören i Sverige.

I Tyskland betalar man fritt galler i skörd 1777kr/ton, motsvarande pris på Lantmännens hemsida lm2 är vid skördeleverans för Julius inklusive protein 1530kr/ton, detta kräver dock att man levererar till en nollort annars tillkommer en nedjustering av priset. Så en skillnad på nära 250kr/ton i den tyska bondens favör, bemärk att detta i båda fallen inte är förhandlade priser utan båda kommer från en officiell prislista. Detta ger en merintäkt på mellan 1500- 2000kr extra per ha för en vetegröda, inget man som odlare vill tacka nej till.

Nu kommer givetvis handeln och i synnerhet Lantmännen hävda att vi är i ett överskotts område och att Tyskland är ett underskotts dito därav prisskillnaden, min fråga är hur kan man redan nu prisa in detta i högsta grad fabricerade scenario, vi har inte ens närmat oss tröskorna. Lika fullt betalar man drygt 250kr/ ton mer om jag som lantbrukare tecknar avtal idag i Tyskland, än vad man gör i Sverige, vad beror prisskillnaden på? Hanteringen efter gallret kan inte skilja sig så mycket åt, var blir pengarna av? Vi har i Sverige nära till hamnar, kvarnar, mälterier och övrig spannmålsindustri, få länder kan stoltsera med kust runt hela det spannmåls producerande området, så det kan inte vara där skon klämmer, utan detta borde tvärt om höja priset. Man kan givetvis diskutera ovanstående tills man svimmar och troligen bli ovänner på kuppen, men faktum kvarstår att den enda gång priset på spannmål till bonden varit högre än i exempelvis Tyskland, var ett par månader under torråret 2018. Varför i hela världen exporterar då man inte vårt överskott till de som betalar bäst och på det viset höjer det svenska priset? Det finns ingen som kommer att dumpa sin spannmål hos oss som redan har bland lägsta priserna i Europa. Vi får snällt betala Matif plus frakt för att få några leveranser till Sverige, inget snack om den saken.

Dessa frågor är viktiga och måste lyftas och då inte bara av Spannmålsodlarföreningen, kanske något för förtroenderådet att sätta tänderna i. Marknadsledaren är den som sätter priset på vår spannmål, ligger man som nu konsekvent under de andra aktörerna kommer vi aldrig att få en lönsamhet på gårdarna. Visa i stället framfötterna och bevisa att storleken kan generera mervärden på våra gårdar i form av ett marknadsmässigt pris, utdelningar och efterlikvider i all ära men det som påverkar lönsamheten mest på gården är prisnivån på våra produkter. På med ledartröjan och visa var skåpet skall stå.

Avslutningsvis Corona läget

Vi har under ett antal månader haft förhoppningen att kunna avhålla vårt Riksmöte i oktober, tyvärr är detta i nuläget ej genomförbart. I diskussion med Folkhälsomyndigheten, Steam hotell och i styrelsen, har vi gemensamt kommit fram till att det inte går att genomföra mötet. Vi laddar om och tar nya tag för att i stället genomföra ett hejdundrande Riksmötet i juni 2021. Jag har personligen fått smaka på Corona eländet och det är inget man önskar någon, även om det absolut inte var den värsta formen, vi vill inte att SpmO skall förknippas med föreningen som smittade hela branschen. Så tyvärr, surt sa räven men vi hoppas att det som sagt ser ljusare ut i juni, en sak är säker förr eller senare händer det.

Sluta med konkurs

Glöm nu för allt i välden inte att läsa igenom leveranskontrakten noga, handlarna lämnar med varm hand över all risk till oss odlare. Detta kan om man har otur sluta med konkurs. Det finns tyvärr inget branschavtal mellan odlare och handeln när det gäller spannmålshandel, vi jobbar på detta.

Med hopp om några sköna semesterdagar innan skörden drar igång.

6 juli Johan Karlzén, Ordförande