Höstsådd för glatta livet!

Det sås för fulla muggar i mer eller mindre hela landet, tyvärr finns det delar som fortfarande lider stort av den kraftiga nederbörden. Vi kan nog räkna med att en hel del av den mark som det skulle sås höstvete på får stå över till våren, hur strukturen ser ut då beror helt på hur regnig återstoden av hösten blir och om vi får någon tjäle att tala om. Nu gäller det att vårda den areal som hunnit sås, inte låta insekter eller ogräs förstöra nästa års huvudgröda. Med tanke på vår osäkra omvärld kanske det börjar bli tid att säkra upp de insatsmedel som kommer att behövas till den nu besådda arealen. Vad som skall användas på de åkrar som skall sås i vår kan man nog lugna sig med, det är en orolig tid och allt för lång framförhållning är svårt att försvara ekonomiskt.

Hur står det till med likviditeten i det svenska jordbruket?

Ja ,den frågan hade jag förmånen att diskutera med en av våra storbanker. Frågan är i allra högsta grad befogad då många av oss är lätt förblindade av det förra årets glimrande resultat. Detta spiller av naturliga skäl över på likviditeten den närmaste tiden, men när vi lastat ut den senaste skörden och fått avräkningarna och betalat insatsmedelen blir troligen bilden en annan. Vi får nog vara beredda på att bankerna är intresserade av kassaflödet i våra verksamheter, inget fel i det men se till att utnyttja deras kunskaper och glöm inte att banken lever på sina kunder. Så det finns en stor anledning att ställa upp med bra villkor när det blåser snålt i näringen. Ingen vill ha ett kollapsande lantbruk på sitt samvete.

Så var det frågan om prissättningen av vår spannmål, dålig skörd i Norden men tydligen bra i övriga världen åtminstone enligt marknadsanalytikerna. Priserna på världsmarknaden har ingen tendens att stiga särskilt dramatiskt för tillfället. Detta scenario är inte de svenska uppköparna sena att anamma, nu är det dags att torgföra vilket problem det är att avyttra dessa dåliga kvalitéer inte minst den sneda fördelningen mellan korn och vete verkar vara ett i det närmaste olösligt problem. Tur att vi inte fått en normalskörd i år, hur skulle handeln överlevt detta? Vi får med gemensamma krafter försöka rädda våra stackars uppköpare genom att inte trilskas allt för mycket med priset.

I min enfald trodde jag att en skörd som ligger nära den inhemska konsumtionen borde höja priset på den lokala marknaden. Ett uteblivet exportbehov borde påverka priset uppåt, nu slipper handeln alla dessa kostnader så som båtfrakt, lastning, lossning och försäkringar mm. har säkert missat något men många avdrag var det. Det är inte enkelt för en amatör att förstå denna uppenbarligen extremt komplicerade handel med råvaran spannmål, tur att vi har så duktiga handlare som han lotsa den lille förvirrade lantbrukaren i hamn.

Sviniga problem!

Besökte Jordbruksverket i förra veckan, SPMO sitter med i rådet för hållbar produktion och konsumtion av livsmedel. Där diskuteras det högt och lågt om allt som rör livsmedel och hur dessa bör produceras på ett hållbart sätt, en utmaning som ni kanske kan förstå när man tar en titt på vilka organisationer som skall samsas. En återkommande punkt är varför inte konsumenterna lydigt kastar sig över den ”nyttiga” maten i stället för att envisas med att proppa i sig rött kött och konventionellt odlade produkter.

Nu finns det några deltagare i rådet som kan tänka sig att utbilda de svagsinta konsumenterna redan i affären, man hoppas att en regelrätt väckelserörelse direkt innanför dörrarna skall skapa ordning i leden. Resultatet av denna kampanj skall bli mycket intressant att studera, har man helt missat att den svenska livsmedelsköpare i sin jakt på låga priser inte prioriterar premiumvarorna (eko) längre, vi får vara glada om man fortsätter handla svenskproducerat.

En viktig punkt som stod på agendan var svinpesten, detta är mina vänner ingen rolig historia. Vad händer med svensk livsmedelsproduktion om smittan sprider sig till mer tätbefolkade områden? Kommer man överhuvud taget att kunna transportera djur, förnödenheter och jordbruksprodukter mellan slakterier, enskilda gårdar och industrier? Om det värsta inträffar kommer vi sitta med enorma kostnader som vi med all säkerhet får betala var och en för sig, staten eller EU har inte någon beredskap för att hantera dessa summor. Vi måste med andra ord hjälpas åt att minimera riskerna, en kraftig avskjutning av vildsvin i jordbrukslandskapet är av största vikt. Vi som jagar måste vara noga med sanering av fordon och skodon så att man inte flyttar runt smittan i mellan olika områden. Vi får verkligen hoppas att detta är och förblir ett lokalt utbrott. Karenstiden är i bästa fall två år, och har vi riktig otur så drabbas något av de stora produktionsområdena i landet, konsekvenserna blir då sannolikt betydligt värre en rejäl försommartorka.

Kriget i Ukraina fortsätter och svenska myndigheter jobbar efter ett litet avbrott på så där 25år, åter med beredskapsfrågor. Spannmålsodlarna har blivit tillfrågade om hur man ser på möjligheten att lagra ”beredskapsspannmål” på gårdarna. Att eventuellt staten kan komma in som en ytterligare spelare på spannmålsmarknaden är bara positivt då det skapar ytterligare en avsättningsmöjlighet. Kanske vi äntligen kan hitta en rimlig lagringsersättning som även de andra aktörerna måste börja använda sig av. Vi har framfört att ur ett säkerhetsperspektiv vore det tacksamt att ha delar av lagren utspridda i landet, riskerna med stora centrala lagerplatser är givetvis mycket större när det exempelvis gäller attentat. Diskussionerna med Jordbruksverket fortsätter i frågan och ett förslag skall lämnas till regeringen senast den 31 december.

På förekommen anledning kommer vi att sända ut en enkät, där vi ber er uppskatta hur stor lagringskapacitet ni har på gården, dessa uppgifter är en del i vårt arbete med att skapa underlag för beredskapslagring på gård. Vi ser detta som en framtida möjlighet att utveckla våra lagringsmöjligheter baserat på en god ersättning.
Spmo.se/enkat

2023-10-10
Johan Karlzén, Ordförande i Sveriges Spannmålsodlare