Kära spannmålsodlare!
Det osannolika har inträffat, vi har ett storkrig på europeisk mark, inte alls långt ifrån vårt eget hemland. Världen håller andan och våra tankar går till det ukrainska folket som drabbats av en hänsynslös diktators storhetsvansinne. Vi får alla försöka hjälpa till att få stopp på detta vansinne, alla insatser små som stora gör nytta i den kampen.
Jag brukar nämna historielösheten som ett av de största hoten mot vår civilisation, detta krig är ännu en bekräftelse på människans oförmåga att titta bakåt och att göra en tydlig konsekvensanalys inför framtiden. För noga räknat ett år sedan steg priserna på jordbruksprodukter kraftigt, allt beroende på pandemin som då härjade mänskligheten. Våra politiker blev något förvånade över detta fenomen, kan verkligen en pandemi påverka livsmedelstillgången?! Brist på mat har förmodligen ingen av dagens beslutsfattare någon personlig erfarenhet av, vilket till viss del kan förklara innehållet i den nya CAP reformen.
Pandemin började att klinga av i samma takt som politikernas minne domnade bort, nu var det dags att rädda miljön och minska den förhatliga överproduktionen i Europa. Tjing tjong, så var det frid och fröjd, full fart framåt och med rysk energi i tankarna, så kunde man snabbstoppa kärnkraften och göra alla de gröna extremisterna glada. Nu skulle vi ställa om till 30% ekologisk produktion och helst bearbeta jorden med eldrivna fordon. Beslut som återigen bevisar att människan inte lärt sig något av historien, börjar man dribbla med livsmedelsproduktion och energi utan riskmedvetande, är det inte särskilt svårt för en man som Putin, att knäcka vårt moderna samhälle. Vilket han med all önskvärd tydlighet bevisat.
Nu är goda råd dyra!
Vi måsta snabbt få ordning på den svenska livsmedelsförsörjningen, djurbönderna klarar inte många månader till utan en kraftig prishöjning på deras produkter. Utan djuren havererar vår spannmålsproduktion och sen blir det inte lätt att upprätt hålla självförsörjning i landet. Är den svenska livsmedelshandeln så totalt ointresserad av våra produkter att man är beredd att offra dessa av vinstskäl? Varför kan inte direkta kostnadsökningar i produktionen regleras utan stora procenttillägg i handeln, det är helt orimligt att ökande kostnader i jordbruksproduktionen skall generera omotiverade övervinster i handeln. Det är populistiskt att klaga på exempelvis momsen på drivmedel som ökar med prishöjningarna, man säger att staten roffar åt sig när oljepriset höjs. Jag skulle vilja jämställa det fenomenet med produktionen av jordbruksråvaror, en förhållandevis liten ökning av priset på gården växlas upp dramatiskt av handels obefogat höga avans filosofi, kanske något för konsumentorganisationerna att undersöka.
Det finns som sagt mycket att fundera över i den nya situation som vi alla ofrivilligt hamnat i, lika fullt så måste vi som lantbrukare göra vårt bästa för att fortsätta producera. Hur hanterar vi de höga kostnaderna utan att sätta oss i en ekonomiskt ohållbar situation?
Jag hävdar att trots dagens höga priser på spannmål och oljeväxter måste vi vara försiktiga generaler. Vissa hävdar att det är bara att köra på för fullt då priset väl balanserar den nya kostnadsbilden, men då behövs en mycket stark ekonomi i företaget. Du skall tåla ett skördebortfall på i värsta fall 50%, du måste också ta in i kalkylen att din handelspartner klarar av att stå för sina åtagande. Transport, torkning och hanteringskostnader har vi ingen aning om till hösten. Mitt råd är följande: Ladda inte kanonen med mer krut än att du själv kan tåla smällen.
Lycka till med vårbruket, och missa inte möjligheten att informera konsumenten om det allvarliga läget i svensk livsmedelsförsörjning.
2022-03-13 Rydsgård, Skåne
Johan Karlzén, ordförande i Sveriges Spannmålsodlare