Mitt i skörden

Sitter här mitt i brinnande skörd och försöker formulera några läsvärda rader, inte helt enkelt då spannmålslassen rullar in och ett antal beslut skall tas på volley. Brunnby har passerat och jag fick möjlighet att tala med många av våra medlemmar, det känns som de flesta av er tycker att vi jobbar med angelägna frågor. Klart är dock att det finns mycket kvar för oss i föreningen att arbeta med, inte minst lönsamhetsfrågorna står högt på allas önskelista.

Stort tack för snabbt agerande
Ett möte på Jordbruksverket har också hunnits med, känns verkligen som man lyssnat på våra synpunkter rörande fjolårets skördeuppskattning. Nytt för i år är att man i säsong frågar ett antal lantbrukare hur skörden ser ut och får på det viset möjlighet att balansera sina prognoser med verkligheten. Stort tack för snabbt agerande från myndighetens sida, detta kommer i förlängningen göra skördeprognosen betydligt mer träffsäker.

Spannmålspriset i Sverige
Styrelsen har traditionsenligt avhållit sitt sommar möte i Malmö, temat var spannmålspriset i Sverige jämfört med våra grannländer. Ett ämne som ju mer man rotar i det skapar fler frågor än svar, vi fick en genomgång av Lantmännens Mikael Jeppsson och Johannes Åkerblom om hur kooperativet resonerar när man sätter priset på våra varor. Utan att överdriva var det svårt för oss att komma överens om riktigheten i deras sätt att styra marknadspriset i landet. Vi kommer att fortsätta borra i ämnet och återkommer löpande med synpunkter och fakta.

Glyfosatfrågan
Dag två träffade vi Hans Jørgen Hansen från Bayer han har arbetat med glyfosat under Monsantos flagga i 10 år. Ett intressant föredrag där vi bland annat fick insikt i den rättsliga processen som försiggår i USA, man kan bara konstatera att i detta fallet är det känslor som styr och inte fakta. Amerikanska advokater gnuggar händerna när man får möjligheten att stämma multinationella företag, fantasisummor att dela på tillsammans med målsägaren gör tyvärr att alla trix är tillåtna.

Sakfrågan diskuteras sällan, utan här gäller det att mjölka ut så mycket som möjligt med hjälp av diverse hjärtskärande historier. I början på september kommer vi gemensamt i branschen träffas för att diskutera glyfosatfrågan och hur vi på bästa sätt skall kunna förklara för beslutsfattarna vilka konsekvenser man kan förvänta sig av ett användningsförbud.

Den svenska lantbrukaren
Idag den 12 augusti rullar skörden vidare mellan skurarna, vi har drygt hälften kvar att tröska och grödorna har så här långt presterat bra. Kanske inte så bra som våra uppköpare envist signalerat i pressen, men nog blir det över medel i alla fall. Intressant bransch man jobbar i, de som ska köpa våra produkter berättar för kunder och konsumenter över huvudet på oss lantbrukare hur bra skörden kommer att bli. Man undrar hur det någonsin ska kunna bli ett bra pris när man redan i början på skörden vallar för ett gigantiskt överskott.

Senaste utspelet från handeln är att den svaga kronan kommer att innebära ett högre pris till lantbrukaren. Vad har kronkursen för betydelse för den svenska lantbrukaren, när han får betalt i kronor och då med ett pris som inte är knutit till någon utländsk notering. Möjligen skulle de ton som exporteras kunna betalas upp beroende på kronkursen, men så länge vi ligger ljusår ifrån Matifnoteringen, lär det inte ha någon påverkan över huvud taget.

Det behövs en kraftig förändring i hur vi säljer vår spannmål. Våra kollegor i exempelvis Tyskland har en prisnivå när dom tippar sin spannmål hos handlaren som vi bara kan drömma om. Den 9 augusti var priset på brödvete 12% protein exempelvis 161 EUR/ton levererat till en högst ordinär mottagningsplats 200 km syd öst om Hamburg, inget hamnläge där inte. I Baltikum använder man Matifnoteringen som bas när man köper spannmål av lantbrukaren, avdrag respektive tillägg på noteringen regleras beroende på hur långt man är ifrån förbrukaren. Vid direkt leverans till hamn i skörd ligger avdraget på matiff noteringen på ca 10 öre/kg, när kommer vi att få samma möjlighet?

”Journalistskam”
Avslutningsvis undrar jag vad det är som pågår i massmedia, förvisso är miljö och utsläpp hetare än någonsin men att fokusera på en näringsgren som producerar vårt dagliga bröd känns på gränsen till osmakligt. Något ljushuvud har räknat ut att lantbruket står för 14% av landets koldioxidutsläpp och att vi som lantbrukare har ett ansvar att snarast se till att detta överskott försvinner. Om vi inte lyckas med detta hotar man med att snarast införa lagar som reglerar lantbrukets utsläpp.

Jag blir mäkta förvånad över hur en samlad journalistkår kan på fullt allvar torgföra denna typ av nonsensnyheter. Vill man ersätta den svenska produktionen med import eller är det livsmedelsbrist som efterfrågas? Hur tänker man göra med de övriga 86 procenten, är dessa inte lika intressanta att hänga ut i media? Vi lever i ett litet land som har lyckan att kunna försörja sin egen befolkning med livsmedel, klart som korvspad att denna verksamhet påverkar miljön på ett eller annat sätt. Givetvis skall vi alla dra vårt strå till stacken när det gäller att rädda miljön, men rimligen finns det bättre sätt än att hoppa på lantbruket som samlar upp koldioxid och omvandlar den till mat som vi alla behöver för att kunna överleva.

Min kära hustru sa vid frukostbordet efter att ha läst allt tjafsande om lantbrukets fruktansvärda påverkan på miljön att det borde vara dags att införa begreppet ”Journalistskam”. Jag är benägen att hålla med.

12 augusti 2019
Johan Karlzén, Ordförande SpmO