Nu tar vi nya tag!
Året 2024 har precis gläntat på dörren och vi väntar med spänning på vad som finns på andra sidan. Men först får vi ta en titt på vad som hänt de sista dagarna på det gamla året.
Den 7/12 var det dags för Lantbrukets dag i Riksdagen, arrangerat av Hushållningssällskapet och riksdagsledamot Magnus Oscarsson. Spannmålsodlarna deltog genom vice ordförande Dag-Henrik Larsson och styrelseledamöterna Dag von Bothmer och Gustaf Silén. Temat för dagen löd livsmedelsförsörjning, konkurrenskraft och regelkrångel alla ämnen som vi brukar debattera livligt i föreningen.
Övriga deltagare var företrädare från näringens olika delar samt de politiska partierna förutom S, V och MP som hastigt och lustigt insjuknat! Sammanfattningsvis en bra dag där flera frågeställningar belystes, helt tydligt finns lantbruket med på den politiska agendan på ett helt annat sätt än förr. Nu talar man i positiva ordalag om vår näring och ser behovet av ett ekonomiskt bärkraftigt jordbruk.
Håll i era data!
Som jag skrev för ett par månader sedan har det seglat upp ett företag som gärna vill ta hand om våra digitala odlingsdata. Dessa vill man sedan sälja till våra kunder som på så sätt skall kunna öka värdet på sina produkter genom att kunna visa på vilket sätt dessa har producerats.
På företaget (som för övrigt ligger granne med LRF och Lantmännen) kan man läsa på deras hemsida hur flera stora livsmedelsföretag berättar hur smidigt och praktiskt det är att få tillgång till jordbrukarens alla odlingsdata direkt in i deras datorer.
Tyvärr står det inget om vad brukaren har att tjäna på att gratis lämna ifrån sig sina företagshemligheter. Min absoluta mening är att om det inte finns en kraftig ekonomisk uppsida så skall man inte lämna ifrån sig några data till handeln. Vill man som köpare av våra produkter styra våra produktionsmetoder får man snällt specificera dessa i kontraktet och sedan nöja sig med att lantbrukaren redovisar dessa innan leverans.
Att automatiskt förmedla alla sina digitala växtodlingsdata till handel, år efter år är inte något jag rekommenderar.
Spannmål ska lagras där den har producerats
Beredskapslager av spannmål har plötsligt engagerat spannmålshandeln, här är man intresserad av att hjälpa till med lagring fast det inte finns några lagerbyggnader att tillgå. I lantbrukspressen kan man läsa att om staten vill vara med och finansiera uppbyggnaden av lageranläggningarna så kan man tänka sig att ställa upp och hantera minst tre månader av det svenska behovet. Har inte handel lärt sig att spannmål ska lagras där den producerats, är det dags för en baklänges blåljuskampanj?
Från föreningen hävdar vi att den bästa lösningen är att fördela lagret över landet, vilket minskar risken för att ett enskilt attentat förstör stora delar av vårt beredskapslager. Att återigen bygga stora centrallager för spannmål är direkt kontraproduktivt, lägg krutet på att stimulera gårdslagring, så slår man två flugor i en smäll.
Lantmännen blir slakteriägare!
En spännande affär som kommer att kräva tydliga spelregler inom koncernen, här gäller det att man håller foderaffären och slaktdjursaffären separerad. Vi ser stora möjligheter i att Lantmännen med sina resurser kan förnya och förbättra den svenska slakteriindustrin. Släpp tanke på ”från djur till bord”, satsa i stället på en effektiv slakt och styckning.
Att producera pålägg och köttbullar blir man inte rik på, här är konkurrensen mördande men att slakta och stycka är man tämligen ensamma om. Vi önskar lycka till och ser framemot en spännande resa.
Nu håller vi tummarna för ett bra 2024!
Johan Karlzén, Ordförande SpmO
2024-01-09