Sommarvärmen biter sig fast

Vädret i juni har varit idealiskt för de som gillar att bättra på solbrännan. Tack ock lov har stora delar av landet ändå begåvats med en del efterlängtade regnskurar. Midsommar blev som vanligt blöt, mer på vissa platser än andra. Men jag tror att de flesta kunde njuta av nubben och sillen i hyggligt torrt väder. Efter midsommar firandet blev det dags för besöka Borgebydagarna, ett evenemang som lockar besökare från när och fjärran.

Nytt tema i montern
Spannmålsodlarna var som vanligt representerade via region Skånes försorg, denna gång med ett nästan alldeles nytt entusiastiskt gäng ledda av vår lokala härförare Martin Krokstorp. Nyheten för året var att våra kära spannmålshandlare skulle få bjuda/lämna ett pris på exportvete i svensk hamn, valfri kvantitet upp till 200 ton buden skulle presenteras löpande under mässdagarna.

Alla fick vara med och man kunde glatt bjuda över varandra om det behövdes, vad tror ni kära spannmålsodlare hände? Jo, Lantmännen kom med ett bud på 1,57 kr/kg före lunch första dagen, sen hände inget ting förrän BM Agri drog till med 1,6 kr/kg och avslutningsvis lämnade Svenska Foder ett bud på 1,61 kr/kg. Som ni alla förstår var vi inte nersprungna av handelns representanter, utan fick snarare dra ett pris ur dessa stackare som lever på marginalen. Jag har svårt att tänka mej ett bättre tillfälle att skapa rubrik och intresse för mitt företag än att lägga ett sjujäkla bra pris i denna lilla ”tävling” kostnaden är minimal och genomslaget hade blivit enormt om man bara vågat dra till med säg 2,5 kr/kg.

Ta makten över de volymer som vi producerar
Så fungerar nu tyvärr inte den svenska modellen för prissättning av spannmål till lantbrukaren, sticker man ut blir man ensam och får inte vara med och leka. Nu tycker säkert, vän av ordning att jag raljerar väl mycket över en sådan liten obetydlig händelse. Men faktum är att intresset av att profilera sig, som den som vågar betala mest inte existerade över huvud taget. Vad kan det bero på? Kan det vara så att man kallt räknar med att få köpa vår skörd utan att behöva förhandla priset, och om så är fallet är det absolut dags att vi lantbrukare tar makten över de volymer som vi producerar.
Uppenbarligen ligger det inte i handlarnas intresse att trissa upp priset till lantbrukaren, utan i stället håller man oss på sträckbänken med låga priser så länge man kan.När man frågar inköparna varför priset i Sverige har så svårt att lyfta hävdar man med en dåres envishet att vi normalt har överproduktion av spannmål och måste med andra ord alltid försöka sälja (dumpa) detta överskott utomlands, vilket naturligtvis görs till ett lägre pris!?

Man ställer sig då frågan varför en femtedel av vår producerade spannmål skall färga priset på lejonparten av kvantiteten. Borde det inte vara rimligare att den del som avyttras inom landet med alla dessa regler och pekpinnar borde kunna betalas med ett riktigt bra pris? Den del som exporteras borde då med andra ord redan innan sådd kunna kontrakteras som “exportspannmål” med enklare regelverk och Matiff priset i en storhamn som bas.

Mitt resonemang bygger givetvis på att den “svenska” spannmålen inte konkurrensutsätts av billig import. Vilket borde vara komplett omöjligt med tanke på allt tjat om hur vi skall producera, för att det överhuvudtaget skall gå att sälja våra produkter till den inhemska livsmedelsindustrin.

Nu tycker säkert en del av läsarna att mitt resonemang motverkar miljötänket i den svenska modellen, så är inte fallet utan min inställning är att vi odlare inte har råd att experimentera utan att få ordentligt betalt. Givetvis ställer vi upp på alla typer av odlingskoncept som marknaden vill ha, men inte utan att det går att räkna hem med god marginal.

Djurförbud och leveransstopp
Ta exemplet med Haloumiosten från Cypern, hur kan över huvud taget de svenska livsmedelshandlarna ta i den med tång ens, den är producerad på ett sätt som i princip skulle innebära djurförbud och leveransstopp i vårt kära land, man häpnar över hur olika vi blir behandlade. Mervärde och miljötänk gäller tydligen inte alla livsmedel konsumerade i Sverige, utan förbehålls endast svenska produkter och då kraftigt prispressade av dussin import.

Glada lantbrukare från England
Vi hade fint besök hemma på gården i samband med Borgebydagarna, det var ett gäng glada lantbrukare från England som kommit över för att titta vad vi svenskar håller på med. Vi tillbringade eftermiddagen i fält och tittade på våra grödor och jämförde behandlingar, kostnader och intäkter med andra ord precis som vanligt när kollegor i näringen möts. Vi fick mycket beröm för våra låga doser av svamp och ogräsmedel, även frånvaron av aggressiva gräsarter noterades och kommenterades.

Det som förvånade våra gäster allra mest var när vi diskuterade stråförkortning, och då att vi inte fick använda dylika medel i brödspannmål, som konsumerades i landet. En av gästerna frågade då med ett stänk av brittisk humor hur mycket man skulle behöva betala för att en svensk familj skulle sluta använda säkerhetsbälte i bilen, i deras värld var användningen av stråförkortning en icke fråga. Ingen producent av brödspannmål i UK vågar riskera att få sin skörd förstörd. Engelska kvarnar vill säkert inte heller, hantera grodd och svampbemängd spannmål i sina anläggningar.

Hur kan vi då tillåta oss att bli så hunsade av ett fåtal mjöl och brödproducenters egna påhittade regler, att vi till och med riskerar skördens kvalité och vår egen lönsamhet?

Jag har sagt det förut och kommer att upprepa det med en dåres envishet många gånger till. Svenska lantbrukare producerar gärna specialkvalitéer om man betalar ett rimligt pris för uppoffringen det innebär att avvika från europeisk standard. Men försök för allt i världen inte inbilla oss att vi är tvungna till detta.
Jag vet av egen erfarenhet att man i branschen försvarar sig med att produktionen av barnmat och andra special sortiment inte får innehålla spår av växtregulatorer.En enkel lösning på det problemet vore kanske att låta något annat land ta över den nischen, så slipper vi ta risken att misslyckas. Detta är troligen ingen framkomlig lösning när allt kommer omkring, då det lär bli svårt att hitta några andra länder som kan garantera att spannmålen är ren.

Innan skörden brakar loss för fullt
Nu är det dags för mig att besöka Brunnby dagarna, sen blir det förhoppningsvis några lediga dagar innan gräsfröskörden pockar på uppmärksamhet. Hoppas att ni alla tar tillfället i akt att sträcka ut i hängmattan, innan skörden brakar loss för fullt.

Fundera gärna på ovanstående och om det är rimligt att våra produktionsmetoder skall vara isolerade från omvärlden. Lägg gärna ner några minuter på att ifrågasätta din inköpare. Dom har för vana att erbjuda oss småsmulor för att vi ska avstå andvänding av de produktionsmetoder som våra närmaste grannländer tar för givet.

Trevlig sommar!

3 juli 2019
Johan Karlzén, Ordförande SpmO